Jag satt i skogen en dag, och lyssnade.
jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.Jag satt i skogen en dag och såg.jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt, kom en Elefant, och elefanten talade till mig.Elefanten var varken vacker eller ful, elefanten bara var. Och elefanten talade till mig, den berättade om fjärran länder, om fjärran ljus bortom horisonten.Elefanten berättade om en tid, en tid för länge sedan när människan var vänliga mot sig själva, en tid när människan känt sin egen kraft. Elefanten fortsatte tala, och tala. Och jag fortsatte att lyssna och lyssna.Jag satt i skogen en dag, och lyssnade.jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.Jag satt i skogen en dag och såg.jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt, fick jag sällskap av en elefant.Elefanten talade om att alla hade sin plats, att olikheterna var tillgångar. Elefanten talade om ett folk som samarbetade, istället för motarbetade varandra. Elefanten talade om ett folk som sökte lösningar istället för att skapa konflikter mellan varandra. Elefanten talade om rädsla.Jag slutade plötsligt att lyssna, elefantens ord passerade förbi som i en dimma. Jag var tvungen att fråga..Elefant, är det sant att du är rädd för musen?Elefanten tjöt med sin snabel och kluckade - Nej, jag är inte rädd för musen. Dock är alla liv lika värda, de små som de stora. Och musen rör sig snabbt, den rör sig lätt. Jag har svårt att se den, så jag stannar för att släppa förbi den.Elefanten sa, jag stannar för de små,
för jag är den som är stor.
Jessica Roshem
